Vi blickar framåt

Ja precis som rubriken låter lägger vi nu allt det onda bakom oss och blickar framåt.

Jag har startat den jobbiga processen med Bastians sida nu och kommer publicera denna när allt är klart,  fram tills dess får ni njuta av den här härliga krabaten på en av våra många och långa turer i fjället.

Mitt i allt det sorgliga och jobbiga har han varit en fantastisk god vän,   för i dagarna innan Bastians bortgång  bleknade allt vid hans sida och jag undrade över hur Storm skulle kunna fylla den plats bernern  tog i mitt hjärta men så fel jag hade för det har han klarat me bravör och det verkar som om han stortrivs med livet som ensamhund ; glad, nyfiken, bortskämd, sprallig , kelig och alldeles underbar !!!! Hur har jag någonsin kunnat tvivla på det ?????!

Klicka på bilderna för större format

Stormen i fint driv i lätt torr snö

Vi tar en liten paus på väg uppåt och tittar på utsikten

Den här tiden på året är det  som regel skidturer med husse som gäller

Varför trängas i   offentliga  skidspår när vi har allt det här i

”vår alldeles egna bakgård” ?

I och med kennelhostan  och påföljande  kliande ansikte  har Storm tappat endel muskler , men är nu fit for fight igen och  har redan hunnit med flertalet mil  i fjällen  så när det våras räknar jag med att både muskler och  form är på plats igen

Ja även hos oss tvåbenta som har haft vår del av både förkylningar och influensa i årets första 2 månader!

Hur man motionerar en Berner sennenhund !

 

Ettt knippe dåliga bilder tagna med helt fel kamera för ändamålet men …men… bilder blev det!

Julen 2010

Vägar till besvär

Bastian konstaterar att plogen inte har varit här!

Men den  hemska  stål isen  från i går har vädergudarna  under natten  iallafall valgt  att byta  ut med  minst ett  par dm med nysnö istället!

Klicka på bilden för större format

Snart bara 1 vecka kvar till jul !

Oj…oj…oj… färdig med allting? Nej ,  långt i från men vad gör väl det,  i år har jag bestämt mig för att inte stressa och det gör jag faktiskt inte heller 🙂

Vädergudarna har spelat oss en del spratt sista dagarna, först snö, så regn som resulterade i galen halka på vägarna , ja det var så illa att  det var med livet som insats man  försökte att ta sig ur bilen, spegelblank tjock is överallt , och då gick det som det gick i backen som gud ibland tycks glömma ( eller  är det komunen 😉 ),  rakt i diket bar det  med både oss och bilen, men ingen skada skedd,  och inte ett endaste litet märke på bilen som gled mjukt  och försiktigt om än fullständigt okontrollerat  in  snövallen . Skönt men samtidigt irritterande att vi numera  måste ringa till kommunen varje gång vägen behöver sandas eftersom det tydligen ska sparas på pengar.

Ungefär lika dumt som när snön kom redan i november och  man  då berättade att man inte hade någon plogberedskap förrens 20.e november!  Verkligen jättesmart  eller hur !? Jag förstår bara inte!

Men det är nog heller  inte meningen att vi ska förstå… 😉

 

Julen närmar sig!

Klicka på bilden för större format

3.e advent och allt rullar på fram mot jul.

Dagarna går mest i arbete, julstök och julförberedelser. Med andra ord precis som det brukar var i december månad!

Julhälsningarna har redan börjat trilla in och vi bugar , bockar och tackar så jättemycket för alla fina kort och hälsningar. Alltid lika roligt !

Våra kort ( ja för i år blev  det blev flera olika ) är redan på väg ut till er , i omgångar denna gång eftersom jag inte tycks ha någon ordning alls på era adresser längre ,  vissa saknas helt och andra är så gamla att  jag får e-posten i retur, men jag jobbar med saken och  skulle någon av er känna sig glömd hojta till så  hör jag av mig 🙂

Bernerbus!

Jag gammal och gaggig?

Nej det är nog ingen som har berättat för Bastian att en äldre herreman med diverse smygande  ålderskrämpor och skavanker borde lugna ner sig lite,  och tur är väl det !

Fortsättning följer lite senare idag …eller i morgon 🙂

 

 

 

 

 

Världens bästa sennenhund

Världens bästa sennenhund är fortfarande en pigg och glad stor liten skit som mer än gärna latjar runt i snön och försöker hinna i kapp spring-i-benen kelpien men efter sista dagarnas bloddroppar på golvet som vi först avfärdade som en söndertrampad fästing ( ja dom lever fortfarande trots snö och minusgrader)  kunde vi i går tyvärr konstatera att det var Bastian som blödde.

Kastade mig på telefonen och fick en timme hos vetrinären som snabbt kunnde konstatera  att det tyvärr inte handlade om varken urinsten eller infektion utan istället om en mycket förstorad  prostata 😦

En mager tröst just nu är att det troligtvis  inte  handlar om cancer utan  bara är ett resultat av att  han börjar bli en äldre herre.  Så nu är han satt på hormonbehandling och så rekomnderades det starkt att han kasteras, alternativet är livslång hormonbehandling.  Hormonbehandling provade vi för några år sedan i förbindelse med matvägran och tikstress men avslutade redan efter 2 behandlingar eftersom han blev så loj, trött och omotiverad av detta.

Vetrinären påpekade dock att det är en helt ny typ av hormonbehandling man gör nuförtiden  och därför fick han en dos idag  med sikte på kastering  om en månad och det får mig förståss att undra ; Hur kommer Bastian tackla livet som kastrat? Hur kommer Storm reagera? Kommer dom fortsätta att vara två goda vänner ? Någon därute med erfarenhet?

 

Härligt med vinter!

Klicka på bilden för större format

Ja efter ett par  evigt  regniga och mörka  veckor känns det verkligen  skönt att vintern  hittade tillbaka hit till oss på Sunnmöre igen.  Det är  visserligen kyligt men ljust  rent och vackert ute !

Att kunna  stå härute på Fjellplassen sent på kvällen , ja att bara få  finnas till , njuta stillheten och se upp på stjärnhimmeln när man kommer hem från jobbet ,  ja det är jag väldigt tacksam för att just jag har möjligheten att kunna uppleva.    Något jag  påminner mig själv om  när jag ibland längtar bort från det lugna livet på landet  härborta i Norge …

Idag har  jag tagit mig tid att fotografera lite igen ( nu som kameraladdaren äntligen dök upp igen i en byrålåda efter  över en  månads oförklarlig frånvaro) . Jag hade inte perfekta fotoförhållanden och trots skydd så kom det snö på linsen men jag orkar inte finputsa utan låter bilden ovan få tala sitt eget språk med en godisdräglande  men ändå  lika vacker och snöyr Storm 😀

Bastian stackarn är tyvärr inte helt i form och om några timmar bär det av till vetrinären, uppdatering och nya bernerbilder kommer innom kort !

Liten uppsumering – Oktober 2010

Dagarna springer i från mig  den här hösten och dygnet har  på tok för få timmar för att allt skal hinnas med och det har bloggen fått lida för, länge!

Jag hinner  inte blogga än mindre läsa i andras bloggar , det har med mig som med så många andra  allt oftare istället blivit några snabba vändor in  på facebook för att hålla mig själv och andra uppdaterade med vad som händer runt omkring i hundvärlden, tråkigt men sant och på datorn hopar alla nytagna bilder sig upp och blir gamla innan jag hinner publicera något som hellst!

Sedan sist har vår fyrbenta flock blivit 4 tassar fattigare,  för  i årets första  höstmånad  tog jag det tunga beslutet att efter nästan 15 år tillsamans  låta goa gamla Crazy få somna in efter en lång tids kronisk sjukdom och då det hela eskalerade i början på september var  det med tungt hjärta jag  åkte med henne till vetrinären en sista gång… borta är min knäkatt, jobbiga  klängiga Crazy som låg i vägen överallt,  i soffan,  framför datorn ( hellst på själva tangentbordet!) och i sängen där hon spann så högt att man inte kunde somna om kvällarna !

Annars är allt som vanligt med hundarna  ,  kelpietrollet är fortfarande den största mat tjuven i manna minne ,  går världens bästa teigsök och springer mer än gärna i timme efter timme  på fjället,  i det sista har vi även hunnit cykla  med honom och det går så det susar   utan minsta antydning till trötthet och så försöker jag hinna med att ta med honom överallt  och få honom att landa lite ute bland folk , han samlar sig rätt så bra nu och fokuserar på dom rätta  sakerna men vi har fortfarande en del jobb kvar på den fronten innan jag kan känna mig helt nöjd.

Bastian  håller fortfarande kokewn och var nyligen med på en  5 timmar lång och dryga  2 mil  lång tur i  fjällterräng och  för honom krävande tur, inte illa pinkat av  gammelgubben och han kändes förhållandevis mjuk och fin ut dagen därpå.  Den 7 åriga bernerkroppen har sina begränsningar nu,  och  att få följa med på cykeltur är helt uteslutet numera men  uppe i huvudet på  bernerpojken finns det inga som hellst begränsningar så där måste vi  sätta ner foten i bland för hans eget bästa!